Hår a la Nora

Jag hade tråkigt igår, jag hittade en sax, jag klippte håret. Mm, så gick det till. Jag vet fortfarande inte hur vackert det blev, dels så ser jag som en halvblind utan mina glasögon (vilka jag inte hade på mig när jag klippte) dels för att jag bara har en spegel och har därför ingen aning om hur rakt eller hur mycket eller hur jämt jag klippte på baksidan och dels för att jag inte har plattat håret ännu och därför ser det ut som alltid, som ett fågelbo.

Linus tvingade med mig igår när han skulle köpa en jacka på H&M. Han har längtat efter den jackan i över en vecka nu. Jag tror att han lider av tillfällig förvirring och tror att jackan är hans barn. Han har ringt varje dag och berättat, som helt besatt, om hur fin den är och att han bara måste ha den. Igår när vi gick in i affären armbågade han nästan alla och gick i 220km/timme hela vägen fram till kassan, ungefär som att nån skulle hinna köpa det sista exemplaret 5 sekunder innan honom. Han hann knappt tacka kassörskan när vi skulle gå, så ivrig var han.
Jag nickade snällt och log när han krävde bekräftelse om hur fin den var. Nu kommer han ha den i cirka 2 veckor innan han tröttnar på den. Sen blir han nog den vanliga Linus igen. Jag har nedräkning...
Jag tog en bild på lyckliga Linus efter inköpet:

Halte-Albin kom nyss in i mitt rum med något jättelångt, vitt dragandes efter sig. Vid närmare inspektion upptäcktes att han hade bitit tag i första pappret på toarullen och stolt spatserat in i mitt rum med allt papper efter sig för att visa vad han stulit. Så sött!