Hår a la Nora

Jag hade tråkigt igår, jag hittade en sax, jag klippte håret. Mm, så gick det till. Jag vet fortfarande inte hur vackert det blev, dels så ser jag som en halvblind utan mina glasögon (vilka jag inte hade på mig när jag klippte) dels för att jag bara har en spegel och har därför ingen aning om hur rakt eller hur mycket eller hur jämt jag klippte på baksidan och dels för att jag inte har plattat håret ännu och därför ser det ut som alltid, som ett fågelbo.

Linus tvingade med mig igår när han skulle köpa en jacka på H&M. Han har längtat efter den jackan i över en vecka nu. Jag tror att han lider av tillfällig förvirring och tror att jackan är hans barn. Han har ringt varje dag och berättat, som helt besatt, om hur fin den är och att han bara måste ha den. Igår när vi gick in i affären armbågade han nästan alla och gick i 220km/timme hela vägen fram till kassan, ungefär som att nån skulle hinna köpa det sista exemplaret 5 sekunder innan honom. Han hann knappt tacka kassörskan när vi skulle gå, så ivrig var han.
Jag nickade snällt och log när han krävde bekräftelse om hur fin den var. Nu kommer han ha den i cirka 2 veckor innan han tröttnar på den. Sen blir han nog den vanliga Linus igen. Jag har nedräkning...
Jag tog en bild på lyckliga Linus efter inköpet:

Halte-Albin kom nyss in i mitt rum med något jättelångt, vitt dragandes efter sig. Vid närmare inspektion upptäcktes att han hade bitit tag i första pappret på toarullen och stolt spatserat in i mitt rum med allt papper efter sig för att visa vad han stulit. Så sött!

Hundtjuven

Jag surfar in på min blogg och läser samtliga gamla inlägg och skrattar högt. Har jag varit så här rolig en gång i tiden? Ja, tydligen.
De senaste månaderna har lugnet lagt sig runt omkring mig. Det betyder inte att jag inte har lika roligt, men mycket mindre sprit o fler hemmakvällar är inblandade i nuet.
Kamel-Frida har rymt tillbaka till Sverige. Morrisons kommer förmodligen att stänga. Jaja, sånt är livet.
Hushållet består av 3 hundar för stunden, gammelgäddan Markus, aldrig-stå-still Pompon och halte-Albin. De livar upp stämningen med att tugga sönder saker lite titt som tätt. Helst när man är som mest stressad.

En rolig sak som jag gjorde för någon vecka sen var att jag stal (kidnappade) en hund. Ja, ni läste rätt. Jag var hemma hos en kompis som inte hade rastat sin hund på ett tag. Då denna kompis somnade tänkte jag vara snäll och rasta vovven. En runda runt kvarteret o sen upp i lägenheten är lättare sagt än gjort. I alla fall om man inte kan portkoden och hundens ägare vägrar att svara på telefon eftersom denne sover gott. Jaha, ringa taxi o åka hem, vips, så hade man en hund för mycket i hemmet. Att sedan bli väckt på morgonen av en orolig ägare som undrar var fan hunden tagit vägen är en annan historia...